Skyways
"Seem a little quiet on the street? Minneapolis and Saint Paul are both home to a unique system of glass 'tunnels' located one story above ground. We call them skyways--you can just call them convenient. Downtown Minneapolis' 8-mile system and downtown Saint Paul's 5-mile system will get you almost anywhere in climate-controlled bliss.
'Where are all the people?' you ask. Look up. You may be missing something."
the Cranberries
Mitt första och förhoppningsvis ett av många besök på Prince gamla arena, First Avenue, skedde igår. Ett slutsålt Cranberries väntade med en kö som slingrade sig runt knutarna. Lokalen var inte större än Mejeriet i Lund och hade två våningar, $3 pizza och gränslöst med gratis-läsk. Synd bara att man inte kan dricka läsken på klubbarna här; smakar apa när dom blandar ut den med sitt räliga bassängvatten. Och med två stora kryss på händerna så är det svårt att få i sig annat. Iallafall, Dolores O'Riordans röst är vid 38 års ålder fortfarande extremt tilltalande och "Daffodil Lament" var pure satisfaction.
Turkey Holidays
Igår lämnade jag the white house för att fira riktig Thanksgiving hos Granny. Kände mig inte särskilt tacksam för tofurkeyn i kylen.
Det visade sig vara ett riktigt riktigt bra val. Fick träffa hela familjen Gillespie, med medlemmar från LA, NYC och Frankrike. Och jag fick äntligen äta riktig mat, vilket innebär: kalkon, ännu mer kalkon, våt och torr stuffing, potatismos, gravy, äppelpaj, pumpkin pie och key lime pie. Och kanelglass. Har saknat matkoma. Anne var snäll att skicka med lite kalkon i folie, så att jag slipper mixa hummus, tofu och kiwi för att bli mätt.
Julkänslorna började förresten ta fart på allvar igår. Kylan har börjat attackera, så raggsockarna har åkt fram och den öppna spisen har invigts. Julstrumporna hänger uppe, julmusiken sattes på och igår hjälptes vi åt att klä granen. För att idag se den monteras ner igen. Våra judiska vänner är på besök, så vi har gömt St. Nicolaus i källaren...
Det är helt underbart att se juldekorationerna i grannskapet och längs vägarna. Kolla bara storleken på dom här polkagrisarna:
Eller belysningen i den här trädgården:
Och som grädden på moset (åh, vad gott det var med mos igår) så sitter jag med en kopp IKEA-glögg i handen. Det är ingen Blossa, men [Herr-Yunga] är faktiskt inte långt ifrån.
Happy Thanksiving!
What a day. Julmusiken är igång, granen kläs i skrivande stund och jag, Vivi och India har startat en hemlig klubb med ett hemligt klubbhus. Påminner lite om gamla goda Dogson-klubben. Efter hummus-lunchen ska jag bjuda på svensk glögg med skållad mandel och russin och i eftermiddag kör jag till Granny för att fira min första Thanksgiving... Det är en riktigt bra dag idag och jag återkommer med bilder och mer utförlig text.
the Twilight Saga
Försökte joina Twilight-hysterin igår. Laddade ner Twilight på datorn och var nöjd när jag sett den. Tillräckligt nöjd för att köra till Southdale på kvällen och se på New Moon med Ida. Det är bra filmer, men dom är inte självklara på mer än min topp 30-lista. Kanske till och med 40. Varför är ni som besatta? Ja, Pattinson är helt makalös, men Kristen Stewart är så awkward (varför tuggar hon konstant på sin läpp? var det bara jag som blev galen på det?) och killen som spelar Jacob - är det meningen att han ska vara attraktiv? Förutom hans åttapack ser han ut som en jättebebis. Men... Helt klart värt timmarna jag spenderade. VG. Och när det kostar $5 att kolla på bio, så är det svårt att hålla sig borta från ännu en dos av Edward Cullen ikväll.
Super-nanny
Min värdmamma tycker att man ska möta barnens utbrott med lugn. Tala tyst och pedagogiskt och helst av allt meditera fram en lösning. Har testat det i fem veckor nu, men ser inte någon direkt verkan. Så idag testade jag en motsatt metod. Så fort dom började skrika, så började jag skrika. När dom började slåss började jag slåss. Kanske kunde dom se hur irrationellt beteendet var? Så, ja, den här dagen slutade med ett familjeråd. Kanske valde en olämplig plats för vetenskapliga undersökningar.
Fieldtrip
Idag följde jag med Vivis klass på fieldtrip som "volontär". Vi åkte till the Bell Museum och tittade på uppstoppade djur, men min kamera dog innan vi kommit av bussen. (Den gula klassiska skolbussen, den är ju extremt tilltalande estetiskt sett.) Satt bredvid en liten kille som hette Zach på bussen, som hela tiden krävde min hand genom den skumpiga bussfärden. Efter halva resan konstaterar han att: "This was a looong wollercoaster..."
Vi tittade på bald eagles, caribous (väckte mitt kaffesug), snow owls, black bears etc etc. När vi hade limmat fast våra rumpor i golvet så fick vi dessutom klappa en milk snake. Lärde oss ramsan om vilken orm som är farlig och vilken som är snäll:
"Red next to yellow, kill a fellow Red next to black, is a friend of Jack."
Ibland känns mitt jobb lite för enkelt.
High heels have got me falling down on my knees
Det är god stämning i familjen Lacey. Roger blev befordrad för några dagar sedan. Till Senior Vice President of Strategy Planning på 3M. Ett jobb han velat ha i trettio år. Och Neroli fick ett telefonsamtal från en agent idag, som var väldigt intresserad av hennes bok och bad henne skicka hela manuskriptet. Hon var nästan rörd till tårar vid middagsbordet. India var också på extremt bra humör. Vi går alltid i tur och ordning runt middagsbordet och berättar vad som var bäst respektive sämst med dagen. India var bestämd med att hålla sin "hemlighet" till sist. Så vi hoppade över henne, men hon gav oss fortfarande hintar under hela ronden. När det var hennes tur så hoppade hon upp och ner i stolen och vågade knappt berätta. Hon sa att hon ville berätta efter middagen. Men vi bad henne berätta, för vi var nyfikna och jag tror att hon hade spruckit ifall hon hade fått sitta tyst i ytterligare en minut. Så vi fick _svära_ på att inte berätta för daddy. Visst. När hon skulle berätta så kunde hon inte berätta, för alla tittade inte på henne och hon krävde fullständig tystnad, lite i Cirkus Scott-anda... Så, till slut satt vi satt alla och stirrade på henne och många djupa andetag senare, utbrister hon: "Jake has a crush on me!!". Rungande applåder i matsalen. Det bästa med Vivis dag var att hon fått leka vampyr. Det bästa med min dag var dom här:
Andra paret svarta pumps på två veckor... Mycket billigt blir, tro't eller ej, dyrt till slut.
Uptown by night
Kalender
Har varit på Target och köpt en ny weekly/montly planner. Har en _enorm_ lust att klottra ner alla oanvända rader. Vad har jag planerat år 2010?
"Tick-tock"
Det här är guld! Har fått min värdmammas novell på mejl idag. En novell, som handlar om en 39-årig kvinna som desperat vill ha barn innan det är för sent. En kvinna som dessutom äger ett yoga-företag i Notting Hill. Jag behöver snacks till det här! Sen ska jag krypa ner i sängen och leta efter fler delar till mitt Lacey-pussel.
Lake of the Isles
Saint Paul
Spenderade fredagen i grannstaden, med några nyfunna kompisar. Tanken var drinkar, bowling, bio, men gjorde en felkalkylering och fastnade i trafiken en timme längre än väntat. Slutade med att vi stannade hemma med sällskap av några Heineken, samt mängder av socker, salt och fett och jag var så glad att slippa sojabönor. Varsågod, några ansikten att koppla namnen till.
Ana-Maria
Curtis
Dayra
Punky [Poonkie]
och en bild på American sized salta pinnar
Tomten var tidig i år...
...så jag och Ida firade med att åka till det bästa stället i Minneapolis.
En liten del av nöjesfältet.
Lego-affär
Här kan du komma och betala x antal dollar för att klippa din American Girl. Eller bara göra en "budget"-hårtvätt.
Älskar Jungfru Skär-karuseller.
För övrigt har vi tagit fram julpyntet idag. Sist i grannskapet tror jag.
En månad i Minneapolis
Ready, set...
Körde till Marshall's i Southdale med Vanessa idag, för att leta upp billiga och varma vinterkläder. Mission accomplished.
Dubbel vinterjacka - $50
Snowboots - $20
Och läderhandskar på det. Vet inte hur varma dom är, men hutlöst snygga. Nu är jag (åtminstone fysiskt) redo för minus trettio Celsius.
PS. Älskar när Vanessa ber mig att fråga någon någonting. Med österrikisk accent, så vill hon att jag ska "arse someone"... DS.
PS 2. Går på andra känslan och gör självklart aldrig det. DS.
Råttfärgad
Igår körde jag en sväng Uptown och tog en lång promenad i vårvädret (ja, det var vår igår). Kom på att jag behövde fixa min gräsliga utväxt, så gick in i första bästa hårsalong och satte mig. Egentligen andra bästa, för jag betalar inte $200 dollar för mitt hår. Min frisör Sara (som trodde att hon total-bondade med mig) tillät mig inte att bleka rötterna, så hon gjorde mig "askblond" istället. Ett finare ord för "gråhårig", men jag blev trots allt nöjd. Nära min ursprungliga hårfärg nu.
Det är förresten väldigt komplicerat att prata med servicefolk. Jag vet aldrig om man faktiskt blir kompisar, om det är den amerikanska kulturen som spökar, eller om det är just det faktum att det är "servicefolk" jag pratar med. Hamnade på en smålyxig salong, där jag fick gratis manikyr medan jag väntade på att färgen skulle verka. Jag och min manikyrist hade en trevlig stund och ett bra samtal. När jag efteråt blev klippt, kom hon fram till mig med ett block där hon bad mig skriva min bloggadress och mejladress. Min andra frisör "Danny" ville att jag skulle följa med på gratis fashion-show på torsdag. Och jag har ingen aning om det är smör eller inte.
Likadant på banken. Var där för andra gången i veckan, för att lämna nya uppgifter jag fått. Träffade Brian, min banker, igen. Vi har det riktigt trevligt ihop, han berättar om sitt privatliv och frågar hur det går med mitt nanny-jobb, som jag berättade om första gången jag var där. Vid ett tillfälle var jag riktigt nära på att fråga om han hade lust att hitta på något i helgen, men hejdade mig snabbt fö
r att påminna mig själv om att... Han är servicemänniska. Min bankman. Jag undrar om det vore en konstig fråga. Tror trots allt att jag testar nästa gång. Hade kunnat behöva några killkompisar bland alla au pair-tjejer.
Till mor...
...som var nyfiken på min bil.
The Box
Körde till Southdale Mall igår kväll för att kolla på AMC med Ida och Vanessa. Extremt dåligt spenderade pengar. "The Box" kan möjligt vara den sämsta produktionen någonsin. Jag förstår inte hur man som producent tänker, när man kan hitta på en story om PRECIS vad som helst och bestämmer sig för att skriva ett manus om en kedjereaktion som får så många personer som möjligt att må riktigt dåligt. Grattis, Richard Kelly, jag mådde riktigt dåligt när jag såg din film.
SPOILER ALERT
Du får en låda med en röd knapp och tillsammans med denna får du ett erbjudande. Tryck på den röda knappen och en person som du inte känner kommer att dö, men du själv kommer att få $1.000.000 cash. Vad du inte vet när du har tryckt på knappen, är att lådan skickas vidare till en annan familj som får samma val. En familj "som du inte känner"... Plötsligt blir ditt barn (av någon konstig anledning, det stod väl inte i avtalet?) döv-blind och du får återigen ett val; att behålla pengarna och låta ditt barn leva i evigt mörker och tystnad, eller att döda din fru, förlora pengarna och åter igen få ett friskt barn. När du skjuter din fru i hjärtat betyder det att en annan familj tryckt på knappen. Hatar innerligt den här filmen.
Middagsgäst
Amanda berättade just att min värdmamma är väldigt god vän med programledaren i "The weakest link". Det är det mest självklara jag hört sen jag kom hit.
Inspiration och Vivian Maier
Hittade de allra underbaraste tidningarna fran 60-talet idag. Saldes for $2/styck i en vintage shop Uptown. Vackra kvinnor, harligt mode, roande konservatism och knappa reklamer. Det har ska ligga framme i min timmerstuga istallet for Cosmo och Hant Extra.
kids, huh...
Igår när vi skulle äta middag, så var jag och Vivi först att sätta oss vid bordet. Vivi började ta av maten och jag sa till henne att hon var tvungen att vänta tills alla satt vid bordet. Då svarade hon med stirrig röst och med en djupt koncentrerad blick: "I cant, I am too busy eating!!" Made my day.
Barnkalas nummer två
Tema: Petting Zoo
India efter pony ride
Vivi och Anka
Det låg ett lamadjur i trädgården...
...men den här alldeles underbara krabaten (gamle gode Toby) var det enda som intresserade mig.
Och dom här förstås...
Bra kalas. Förutom att V spillde hot choco över hela sig och att jag fick spendera halva kvällen med att skrubba bort marshmallowfläckar.
go with the flow...
Även om det är en knepig familj jag har hamnat i, så går det inte att sticka under stolen att det är ett spännande liv dom lever. Med en värdmamma som skrivit för bland annat Vogue och The Times och en värdpappa som bossar över 10.000 anställda, så får man se mycket och träffa intressanta människor.
Igår satt vi i bilen på väg till deras judiska vänner. Roger passade på att förklara för Neroli att det uppkommit ett problem. Hans vän hade ringt upp och bett familjen att komma som guests of honor på sin 55-årsfest. Det första problemet är att festen är den 18 december och vi åker till Frankrike den 19 december. Det andra problemet är att festen hålls i Israel... Fick därefter dessutom veta att 55-åringen just varit och träffat Obama innan han ringde och att bland annat Israels statsminister ska komma till festen där mina värdföräldrar är VIP. Som det ser ut nu, så blir det antagligen ett par dagars stopp i Israel innan julfirande i Tourrettes-sur-Loup. Jag hoppas barnen är bjudna.
God morgon
Har en viss hatkärlek till mina morgnar i the white house.
Jag vaknar alltid mellan sex och halv sju. Alltid på grund av att töserna skriker som riktiga små illbattingar, ibland för att host mum springer på löpbandet precis utanför rummet (som förresten låter som en hel koloni skendande tvättmaskiner, men ändå förekommer inget dåligt samvete eftersom hon vet att flickornas oväsen ändå kommer att väcka mig) och idag även för att dessa jävla canadian geese utan kompromiss invaderat verandan. Ligger och försöker ignorera alla oljud, utan resultat, fram till att flickorna vid 8 åker till skolan. Idag blev jag förbannad, för jag behövde verkligen sova p.g.a. pågående förkylning, så jag gick bärsäkragång i mitt rum för att hitta något att stoppa i öronen. Inga öronproppar, inget bomull, inte ens lite papper. Ville inte gå ut till pågående krig, så till slut hittade jag ett par strumpor i byrålådan. Dom var för stora att stoppa i öronen, så jag trädde dom utanpå. Som en liten bunny. Skrattade åt mig själv, när jag märkte att de inte silade bort något ljud över-huvud-taget och när jag kom på hur obehagligt lik Mr. Bean jag måste vara. Blev lite gladare, oljudet åkte till skolan och jag somnade gott i min queensäng igen.
Det är först när jag vaknar en timme senare som jag hittar guldet i munden. Alldeles ensam i huset och en riktig killer-frukost som väntar downstairs. En frukost som är motivation till att lägga sig om kvällarna. Tre toasts med smör, ett löskokt ägg, en skål med alla diverse sommarbär och en stor kopp nypressat kaffe. Det är ännu godare än vad det låter.
Kan inte hålla mig längre, måste få i mig lite ägg-protein nu. (Från ett ägg som förresten alltid är brunt, för host mum säger att vita ägg innehåller blekningsmedel.) Ikväll ska vi ut och äta och då ska för en gångs skull försöka få i mig riktigt blodigt protein...
Dessa engelsmän...
Roger är så skön.
Jag skulle värma upp några chicken sausages i ugnen i söndags. Neroli (min host mum) tycker inte att det är bra att äta stekt mat. Fine. Hon visade vilken panna jag skulle lägga korvarna på.
"Er... Roger? What material is this?"
"Aluminium."
"Oh... Well, I don't want you to heat it on aluminium, I think it's bad for you."
Istället tar hon fram en annan panna, identisk bortsett från att den var en storlek större.
"Roger? What kind of material is this one then?"
"Oh... Well, that one - that one is just perfect, my dear..."
:)
Nu ska jag ut och köra och planerar att vara borta i ett par timmar. Förresten är det tydligen ingen Ford jag har, tror det är en Buick. Jag vet åtmistone att den är vinröd. Nä, vet ni vad, jag tar en bild på den, så får ni berätta vad det är för något.
Mitt alter-ego
Vad gjorde jag på bussen (och taxin!) i två timmar förra måndagen, när det tydligen tar 14 minuter att köra till min webdesign class? Idag tar jag bilen. Dessutom känner jag mig (antagligen obefogat), riktigt riktigt COOL när jag kör min Ford. Sitter lågt, lutar mig tillbaka, axar som bara den och har alltid hög hiphop (helt sant) som dånar ur högtalarna. Ibland glömmer jag bort vem jag är och börjar slå med händerna framför mig, skjuta huvudet åt vänster och sen åt höger, puta med läpparna och ge kalla blickar till förarna jag möter, som om jag vore en riktig gangsta. När jag parkerat så sveper jag min sjal om mig, bättrar på läppstiftet i backspegeln och fort fort låser jag in S to the A to the R to the A i bilen och trippar iväg...
Jag borde skämmas.
Trick or Treat
på väg till halloweenfest med en drake och en häxa
Jag satte upp pigtalesen och gick som en svensk mjölkpiga. Trodde jag. Visste bättre när omgivningen kallade mig för Dorothy i Wizard of Oz.
Barnen lekte med dom andra barnen och dom vuxna käkade med dom andra vuxna. Den här snubben höll mig sällskap fram till trick or treat.
Det var folkfest igår. Rökmaskiner, ljus- och ljudeffekter och galet ambitiösa dräkter och trädgårdar. My first real Halloween.