med herrarna Followill i bakgrunden...
Idag började jag spekulera i vad jag ska göra när jag kommer hem. Har i princip bestämt mig för att stanna den trettonde månaden och resa runt i USA, vilket innebär att jag isåfall kommer hem i mitten på november. I december börjar skidsäsongen... Dra ner till Österrike eller Frankrike, jobba i kök/städ/vad-som-helst och spendera fritiden i backarna. Stanna till säsongen slutar i april/maj. Skaffa ett Working Holiday visum och dra till Australien. Spendera första veckan på ett surfing camp för 4500 kr, för att sedan backpacka vidare och leta jobb. Läste om någon som jobbade på en segelbåt. Det hade jag tyckt om. Om man inte hittar något annat, så verkar det som att det väldigt lätt går att fixa jobb som fruktplockare. Mycket att skörda och få att skörda det. Vara down under i kanske ett halvår, upp till ett år. Som sagt, fortfarande spekulationer, men tycker om att fundera på vilka alternativ som finns. Sen... Kanske pilot?
Kalas
I lördags hade India 7-årskalas. Tydligen är det väldigt vanligt att amerikanska barn har teman på sina fester. Indias tema var "yoga". Helt sant. Det var en instruktör, det var warrior-positioner, det var mattor, meditation och femton barn mellan fem och åtta år. Dom sjöng en sång som gick: "nothing is good or bad, thinking is what makes it so." I repeat. Efter femtonde versen utbrister yogaledaren med uppspärrade, psykiska ögon och med ett brett sektinfluerat leende: "If you stretch every day, It makes you happy!!!!:D:D:D:D::D". Direkt obehagligt.
I bilen på väg hem var tösen helt klart nöjd med sitt kalas och var väldigt exalterad att få öppna alla presenter när hon kom hem! Tills mummy bestämt säger:
"Well, I don't know India, I don't like how you wrap up all your presents so fast. You don't appreciate them. We can open two of them today."
"But, Muuuum, the reason I wrap them up so fast is because I'm so excited!!!!"
"But you don't appreciate them. We'll do it like this, you may open one package every hour. And that is final."
Sen när fick sjuåringar inte längre vara sju?
Tio dagar senare
Jag sitter i mitt rum. Host mum sitter i rummet bredvid. Fick nyss ett mejl av host mum angående ändringar i schemat.
"Will you let us know, pls?"
HEY!!!! NEROLI!!! YES, RIGHT HERE, TEN FEET AWAY! IT'S FINE, DIDN'T HAVE ANY PLANS ANYWAY!!! OKAY!?
Very well, then...
En otrevlig tankeställare.
Tänker aldrig aldrig aldrig mer ensam ta bussen hem såhär sent på kvällen. Jag tänker iallafall aldrig mer hoppa av på fel hållplats och tro att jag kan gå resten. Och jag tänker aldrig gå resten av biten på en gångväg med branta backar på båda sidor, under tunnlar och med sex stora män som går i bredd femtio meter framför. Som väntar tills jag har gått i tio minuter och stressat upp mig själv, för att sedan tvärt vända sig om och snabba på sina lufsiga steg i riktning mot mig. Fy fan. Vänder mig, springer i motsatt håll och träffar lyckligtvis på två stora killar som lovar att skydda mig och eskortera mig hem.
Det var det sista ni såg av min naivitet.
Roadtrip
Var och handlade uptown idag. 10 minuter bort, max. Övningskörde själv och jag har visst vant mig vid automatkörning. Tycker till och med att det är riktigt kul att köra i Amerika! Tills jag missade avfarten på väg hem...
Tänkte dock att det kunde vara spännande att köra och se vart jag hamnade. Körde vilse och testade lite olika highways i drygt två timmar. Jag hittade en pumpaodling i Brooklyn Park och fick reda på att jag var långt hemifrån. Fortsatte att testa mig fram och till slut...
Det börjar brännas...
Ah... Äntligen hemma.
Sabbath
Setting the table
A little monkey, sneaking on the Challah
In bad need of a haircut
Det växer verkligen som ogräs. Nästa vecka bokar jag tid, så jag kan göra något åt Cruella de'Ville. Skönast (och billigast) hade nog egentligen varit att låna Roger's trimmer...
Sätter upp det sålänge, för nu kommer strax våra judiska gäster. Det är sabbath ikväll, så får en gångs skull ska jag nog kunna bli mätt utan att behöva köpa Sloppy Joe's runt hörnet. Ikväll är jag koscher.
Godnatt Sverige.
Till Marie
Fick en request av Marie att gå ut i grannskapet och fota Halloweenprydnader. Tyvärr så hittade jag inte några superhäftiga trädgårdar i närheten. Den här bilden visar väl ungefär hur ambitiöst det kunde bli:
Lite pumpor, spindelnät och nötknäppardockor? Är dom läskiga? Jag fångade dock en bild på en sak som är mycket vanligare i våra kvarter.
Snart glömde jag varför jag var ute och gick, så jag försvann bort mot Lake of the Isles och satte mig vid mitt nya smultronställe. Jag borde köpa fisheye-objektiv, för den här bilden gör inte känslan rättvisa.
Life is good.
Minneapolis sightseeing
Träffade alltså "Granny Annie" igår. Som jag trodde, hon hade en sweet tooth! Hälsningsfrasen var en påse halloweengodis.
Hela dagen var en enda sightseeing-tur. Perfekt, då jag inte hunnit se mer än sjöarna och uptown.
Första stopp downtown (äntligen), för att hälsa på Guthrie Theater med utsikt över Mississippifloden.
Vi såg First Avenue - Prince's gamla arena, dit the Cranberries kommer i november! Vi såg alla hundratals skyways, isrinkar, Metrodome... Jag gillar downtown.
Vidare till Amerikas största självständiga skivaffär - Electric Fetus. 8$ skivan - heaven! Återvänder när jag fått mitt deposit card på posten.
Dagens roligaste äventyr var nog trots allt på Ingebretsen's. En skandinavisk mataffär med sill, grisöron, Marabou, Oboy, Kalles Kaviar, Ekströms... När vi roffade åt oss godsaker, så kom ett filmteam in och frågade ifall vi ville vara med i en reklamfilm för Minnesota Raffle. "Självklart" sa vi och ställde oss framför kameran. Som tack för gott samarbete fick vi var sin lott till dragningen, värd 10$. Vem köper en lott för 10$?
Sista stopp blev the American-Swedish Institute, där vi träffade Annes svenska kompis Eva. Fikade blaskkaffe och kaka på ett ställe, nästintill identiskt med Fritidsbaren. Fick en privat guidning genom Karl-Oskars och Kristinas värld. Lyssnade på en låt som en svensk kvinna hade spelat in i början på 1900-talet, där hon bad svalan att hälsa dom där hemma. Kunde ha svurit min högra tumme på att det var mormor som sjöng... I december åker jag tillbaka för att uppleva en riktig Fanny & Alexander-jul.
Innan jag hann lämna institutet, så blev jag pushad att hoppa på en karusell. Dom ville ta en bild på mig att skicka hem till mor, sa dom. Så att hon skulle se att jag har det bra... Well...
Här har du, mor. Mig på en dalahäst... Ser du så bra jag har det?
Thanks a million for yesterday, Anne! I'll come and visit you and your husband asap! At least for Thanksgiving left-overs. ;)
Woooouwooo-oo
Har märkt att football är stort och obligatoriskt i den här stan. Överallt går människor i lila. Har sett bebisar i Favre-tröjor och 80-plussare med Peterson på ryggen. Idag märkte jag dock något extremt. Vet inte om det är för att det tillfälligt går bra för hemmalaget, men iallafall. Bussarna i den här stan visar inte destination på digitalskyltarna längre, utan istället står det stort i versaler "GO VIKINGS". Nästa helg jag är ledig så MÅSTE jag till Metrodome.
Kulturkrock
Övningskörde flickorna till skolan imorse, när India plötsligt frågar: "Why do the kids at school say 'dog' backwards when they get angry?"
Min värdmamma förklarade att det var ett fult ord att använda och att hon fick vara ett gott exempel och inte använda det. Skrattade lite för mig själv och tänkte att det är en ganska skön familj ändå, att vi trots allt har något gemensamt. Tills India konstaterar:
Min värdmamma förklarade att det var ett fult ord att använda och att hon fick vara ett gott exempel och inte använda det. Skrattade lite för mig själv och tänkte att det är en ganska skön familj ändå, att vi trots allt har något gemensamt. Tills India konstaterar:
"Yeah, I mean, blame the guy that made the whole world happen!!", varav host mum nickar med medhåll.
...really?
Slut på energi
Ikväll åt vi broccoli, bönor, lite lite bulgur med lök, svamp och lite lite kokt lax. Ska bli intressant och se ifall jag överlever till frukost.
Hungrig...
Hann inte downtown idag, så passar på att ta det i samma veva som jag och A-M ska till banken och fixa social security number imorgon. Vi ska nämligen käka alldeles strax. "Hamburgare med superfriterade pommes och tårta till efterrätt", tänker ni kanske då. Icke sa nicke, det käkade jag igår. Har hamnat i en hypernyttig och organisk familj. Vet inte riktigt om jag tycker att det är bra eller dåligt. Försökte hitta något mättande i kylen att ha till lunch idag. Det mäktigaste jag kunde hitta var: tonfisk, linser, sallad, avokado och pesto. Är det här ett skämt? Kaffet har dom tydligen inte haft framme på år och dar, så det fick jag ta fram ur frysen. Ingen bryggare heller, så jag uppfann en egen och fick till slut lite blaskigt kamelpiss. Ska bli skönt att träffa "mormor" på onsdag. Har en känsla av att hon har en sweet tooth.
Framme i Minneapolis
Smälte ni? Det gjorde jag. Har äntligen äntligen äntligen kommit fram till "the white house", som familjens gamla au pair Ana-Maria kallar det. För att... det är vitt antar jag. Kom hit i fredags och har redan hunnit med en hel del. Jag och A-M har varit på diverse ärenden; bankkonto, Sim-kort och dylikt som måste fixas. Har redan träffat eller åtminstone kommit i kontakt med ett tiotal personer och majoriteten tror jag är folk som jag kommer att kunna umgås med. Överhuvudtaget så är amerikaner väldigt framåt. Bara under bankvistelsen, så blev jag kompis med Brian som hjälpte mig att aktivera mitt konto. Brytningen är guld värd nu i början, då den uppmanar till konversation. Av någon anledning, jag vet inte vilken än, så tycker folk att Sverige är spännande.
Så. I lördags var jag på mitt första halloween party (wow, vad ambitiösa amerikanare är), där Vivi var utklädd till en "wagon" (drake). Igår var det au pair-möte på en apple orchard i närheten, där vi åkte hövagn och plockade äpplen. Idag har jag fixat med praktiska saker. Bland annat anmält mig till en kvällskurs i webdesign. Försöker hålla mig kortfattad, för jag har egentligen inte mycket tid att sitta här och uggla - jag ska ut och upptäcka. Men man får passa sig för var man sätter sina steg här, då det springer ekorrar precis överallt. Det är dock ingenting om man jämför med tvättbjörnen som hälsade på till frukosten i skolan... Ja, det är alltså löjligt mycket som händer och många intryck att ta in, så jag lovar att bli flitigare med uppdateringarna nu när min dator fungerar.
Bara en sak till. Körde automatare för första gången idag. Ska läsa lite teori nu, så jag kan ta mitt Minnesota-license så fort som möjligt.
Mänhättän! (så skönt att ha åäö igen)
Besökte Manhattan i torsdags
Regn + regn + regn = noll Frihetsgudinnor och noll besök på Top of the Rock
Empire State Building
Liv och rörelse i New York
På grund av regnet blev det mest shopping. Victoria's Secret och Forever 21 är mina nya favoriter.
Första hela dagen i US of A
St. John's University, Oakdale
Snacks på rasten.
"Politiskt korrekt" information på tavlan.
Vill ha ett par longstockings...
Kittekallt har!
Mycket battre intryck av skolan andra dagen. Nar det visade sig att Sophia i the Golden Girls skulle vara min larare, sa var det bara att luta sig tillbaka och njuta. Vi har fatt massvis av relevant kunskap. Idag har vi bland annat haft en lektion dar vi fick lara oss vad man kallar manniskor med olika hudfarger och laggningar. Exempelvis sa kallades blattar forr for "zebras", men nu har jenkarna uppdaterat uttrycket till "oreos". Vilket jag for ovrigt smakade pa for forsta gangen idag. Godiset alltsa.
Sing-a-long i aulan strax, sen ska jag fixa internet pa min dator sa att ni kan fa se lite bilder.
Mycket battre intryck av skolan andra dagen. Nar det visade sig att Sophia i the Golden Girls skulle vara min larare, sa var det bara att luta sig tillbaka och njuta. Vi har fatt massvis av relevant kunskap. Idag har vi bland annat haft en lektion dar vi fick lara oss vad man kallar manniskor med olika hudfarger och laggningar. Exempelvis sa kallades blattar forr for "zebras", men nu har jenkarna uppdaterat uttrycket till "oreos". Vilket jag for ovrigt smakade pa for forsta gangen idag. Godiset alltsa.
Sing-a-long i aulan strax, sen ska jag fixa internet pa min dator sa att ni kan fa se lite bilder.
Jetlag VS Sara, 1-0
Nu har jag varit uppe i 19 timmar och klockan ar anda inte mer an sex pa kvallen! Det ar bra knasigt att resa bakat i tiden
Men sa vart. Resan har gatt sa otroligt snabbt och smidigt. Idag har jag sett Big Ben och London Eye, men det var Manhattan och Frihetsgudinnan som gav mig fjarilar i magen. Ett tu och tre sa det och sa var jag har. Antligen. Nu vill jag helst spola forbi tisdag och onsdag, aka till Manhattan pa torsdag och till mitt nya hem pa fredag. Komma tillratta och borja utmana mig sjalv. Jag ar inte mycket for den har lagerkanslan som det ar pa St. John's University i Oakdale, Long Island. Kalla rum, sunka lokaler, grotmyndiga och NERVOSA forelasare som pratar om R-E-S-P-E-C-T, fnissiga tjejer vart man an vander sig och ett tvang att gora sig bekant med otillrackliga manniskor. I en timme eller tva har en djupt suckande och radd (extremt oattraktiv kombination) tjej hallt foredrag och hallt mig fran den goda pizzan i bakgrunden som stod och kallnade. JA, jag vet att jag inte ska ha mobilen pa under lektionstid, att jag ska halla reda pa nyckeln och inte dricka sprit i skolan! Hur kan det ta sa lang tid?!
Nasta gang jag skriver sa lovar jag att bjuda pa bilder. Jag har det bra.
Men sa vart. Resan har gatt sa otroligt snabbt och smidigt. Idag har jag sett Big Ben och London Eye, men det var Manhattan och Frihetsgudinnan som gav mig fjarilar i magen. Ett tu och tre sa det och sa var jag har. Antligen. Nu vill jag helst spola forbi tisdag och onsdag, aka till Manhattan pa torsdag och till mitt nya hem pa fredag. Komma tillratta och borja utmana mig sjalv. Jag ar inte mycket for den har lagerkanslan som det ar pa St. John's University i Oakdale, Long Island. Kalla rum, sunka lokaler, grotmyndiga och NERVOSA forelasare som pratar om R-E-S-P-E-C-T, fnissiga tjejer vart man an vander sig och ett tvang att gora sig bekant med otillrackliga manniskor. I en timme eller tva har en djupt suckande och radd (extremt oattraktiv kombination) tjej hallt foredrag och hallt mig fran den goda pizzan i bakgrunden som stod och kallnade. JA, jag vet att jag inte ska ha mobilen pa under lektionstid, att jag ska halla reda pa nyckeln och inte dricka sprit i skolan! Hur kan det ta sa lang tid?!
Nasta gang jag skriver sa lovar jag att bjuda pa bilder. Jag har det bra.
Jag vet en sak jag kommer sakna med Sverige.
Ägnes
Det drar ihop sig.
Ibland tror jag att jag lever i en dröm. Sen kniper jag mig i armen och förbannar mig själv över att jag återigen gått på det usla tricket.
Kvar på shoppinglistan som ska bli packlista:
- knäckebröd
- kaviar
- presentpapper och -snöre
Och... det var alles. Adapter, resväskor, visum, internationellt körkort, flygbiljetter... Allt är fixat. På måndag bär det av mot ovissheten! Börjar bli lite bubblig i magen och idag tror jag inte att jag kan skylla på morgonkaffet!
Har Murphy's law i bakhuvudet, men försöker se det som en förberedelse. Så att jag kan vara beredd på när liknande situationer som den här inträffar. http://aaua.blogg.se/2008/november/utkast-ar-antligen.html#comment
Eller som gången då jag missade sista bussen till Övik, eller när vi blev av med allt bagage i Italien. Eller när jag ensam gick vilse i Cypern. Poängen är väl att även om det går käpprätt åt, så lyckas jag alltid lösa det på ett eller annat sätt. Jag är bra på att göra fel, men jag är ännu bättre på att göra rätt.
Och det här känns så jävla rätt.
Ett vänligt alternativ till en missad buss.
Sista dagarna i Janteland...
Fyra dagar till avresa och jag tyckte det var dags att skapa en reseblogg.
På måndag kl 07:50 går mitt flyg från Kastrup. X antal timmar senare är jag framme i Long Island, New York, där jag på au pair-skola ska spendera mina första dagar i USA. Efter sightseeing på Manhattan så bär det vidare till min slutdestination - Minnesota. Tjugo minuters gångväg från downtown Minneapolis kommer jag att bo i det här huset,
tillsammans med familjen Lacey, som är min blivande värdfamilj. Mer om det när jag kommer dit. Det finns tusen saker som måste fixas och betalas och packas och köpas, innan jag ens vågar tänka på och längta till måndagen.
För att ni såhär i förhand ska få en inblick i vad jag förväntar mig att vinna på au pair-livet, så får ni läsa mitt personliga brev, som jag skrev till organisationen Cultural Care för att locka familjer:
"I have a dream.
I have a dream, that one day I will stand on my two bare feet and watch the Atlantic sea from another angle of the world.
I have a dream, where I see myself adjust to and enjoy another culture and its traditions.
I have a dream, that I shall practice the knowledge I’ve got so far in my life, and learn more about myself and the person I want to become.
I have a dream, that I, with ambition and passion, will see myself succeed with my purposes to get along and get to know a brand new family in a newcoming era of my life.
I have a dream, that I will return smiling to my homecountry, with inspiring memories and with new thrilling goals and destinations.
I, Sara, am an outgoing Swede, that is very curious about life in general, and about what it has to offer. I find new tasks and adventures very appealing, and want to see and get out as much of my life as I possibly can. I think my attitude to life has developed from a superb childhood. My parents have always been very supporting, and they find my dreams almost as exciting as I do.
I think the life as an au pair will fit me perfectly. Children overall have always been very inspiring to me. The honesty. The spontaneity. They are not afraid of having dreams and they often have a strong will to learn. There is a burning fire, that wants to experience life and try the limits to the edge. I have worked on different preschools since September last year, and have taken care of children since a couple of years back. The most rewarding thing with the job, is to see the children develop as they grow up. To know that they are just at the beginning of something beautiful. That they actually are growing up to be adults, with different qualities and opinions. To see them as individuals – that’s what makes the job interesting.
I’ve been blessed with a great environment during my growth. Big green areas, good possibilities to practice sports, live close to the sea... Therefore I and my brothers have spent many time outdoors playing. This is something that I’ve utilized when I’ve taken care of children in my hometown. Go to the park and play some soccer. Go to the beach and take a swim or an ice-cream. Those things gets very appreciated.
In my free-time, I use my town as a place where I can practice my creativity. The beautiful environment, especially in the summer; with its cobblestoned streets and medieval houses, becomes a great motif when I go out photografing. The asphalted hills are perfect, when I go out on a trip with my longboard. And only a few miles away, there is a extraordinary landscape, with plains and rapeseed and horses and cows. Me and my family enjoy spending time there, maybe for a bicycle trip or just a picnic.
I tell you. As I will help your children to grow during this year, I’m positive that they will help me to grow as well. This will be the greatest adventure for me so far, and I hope that you and your children want to be a part of my dream.
På lördag ska vi ha avskedsmiddag för mig inom familjen. Morsan ska laga trerätters och jag får under inga omständigheter veta vad som ska serveras. Grönkålssoppa med ostpinnar.
Johan är så sneaky.
