Min vardmamma har varit pa ett sprudlande humor de senaste dagarna. Och nar hon ar pa det humoret, sa alskar hon att beratta roliga historier. Inte vilka historier som helst, utan 90% handlar av nagon konstig anledning om mig? Har ingen aning om hur hon samlat ihop allt material, men tydligen sa blir allting jag gor och sager till nagonting skojfriskt att beratta vidare. Det ar hysteriskt att jag gillar potatis och att mitt hotell i NY kostar $300/2v. Hon pratar fortfarande med sina vanner om att jag klattrade over deras grind och nu har jag blivit okand for att ha "otur" nar jag reser. Ni skulle ha sett henne nar jag berattade om den gangen da jag skulle ta mig hem fran London och min buss borjade brinna. Det ar mysigt att umgas med lattroade personer ibland.

Har nu fatt lana hennes crocs, for hon tyckte det var snuskigt att jag skulle behova ga i strumpor i ett hotellrum som kostar 1200 SEK i veckan. Fick aven ett erbjudande att lana ett gammalt lakan att tacka over heltackningsmattan. Tror helt enkelt att dom tycker att jag ar rolig, av precis samma anledning som jag tycker att dom ar roliga.

Min bra sak vid middagsbordet idag, var att jag 80% sakert har registrerat mig for en kurs nu. Var pa forsta lektionen for kursen "Photo Composition & Design" idag och har fatt alla papper och all info jag behover. Har lamnat in en ansokan for den sista lediga platsen for kursen, vilket halften av lararna sa fungerade och andra halften sa var lonlost. Jag valjer att lita pa den vanliga mannen som sa att jag ar inskriven pa kursen nu, sa far vi se ifall jag far en bekraftelse inom dom narmaste dagarna.

Har forresten markt att det finns lika manga otrevliga amerikaner, som det finns trevliga. Forut har jag valt att lagga marke till alla som halsar, borjar small talka och haller upp dorrarna for mig; men det ar obehagligt vilken attityd visst folk visar offentligt. Star i kon till registration idag och blir inte forvanad av att hora "Shut up, bitch, I don't like your fat-ass attitude" fran en liten vit hip-hopare pa 150cm. Med moppemusch. Inte heller nar en anstalld pa universitetet vanligt ber en kvinna flytta fram tre meter i kon, dar hon lamnat en lucka, for att folk ska slippa koa ut genom dorren och hennes respons ar: "Oh, I see, you want me to run over all those people in front of me?! Hey, everyone, this guy just asked me to run over you guys; that's okay, right?!". Var nara pa att saga "Hey, I don't like your fat-ass attitude!", men angrade mig och tankte istallet att jag i framtiden borde undvika att titta folk i ogonen.

Min daliga sak idag var att jag betalade drygt $7 for en parkeringsplats. Framfor en Baptist Church.

Min granne gor vintern rolig.

Forutom att halla isrinken nyspolad och borta fran sno var dag, sa har han nu paborjat ett nytt projekt. Pa sjon, precis nedanfor deras tradgard, har han sedan nagra dagar hallt pa med att bygga ett enormt snofort. Med fyra meter pa hojden, sa har han just borjat gropa ur snohogen. Jag och Vivi var inne och provsatt for ett par dagar sedan. Han hade inte bara gropt ett hal, utan aven sittplatser med armstod. Och varm choklad bjods det pa dar inne. Tar bilder pa spektaklet imorgon.

Hans tonarsdottrar har forresten dom haftigaste hemmafesterna jag sett. Dom kanns sa typiskt "sweet sixteen", att jag ibland misstar den familjen for att vara en MTV-show. I forrgar hade Taylor och Brooke ett "skating party" med sextio pers bjudna, dar Jim (saklart) hade satt upp stralkastare som lyste upp isrinken. Dom drack ol inne i en belyst igloo, det var bonfire i tradgarden, den senaste hitlistan danande i kvarteret och Jim hade till och med fixat en fyrverkerishow... Donna Gina, nagon?

Btw

Har varit har i tre manader nu. 10 to go

Utsikten pa morgonen

Utsikten pa kvallen

Violetta

Neroli

Annu en utsikt fran "Maison de Citron"

India och Tourrettes-sur-Loup

Nere i byn

Utflykt

En liten monkey ledde vagen

Tourrettes-sur-Loup igen

Klattringspaus pa vag hemat

La Colombe d'Or

La Colombe d'Or

Roger och flickorna fikar pa terassen

India

India, tjurig efter "bara" tre sorters kakor till fika

India, lyckligt ovetande om att jag snart ska kla upp henne i tennis

Var kock visade sig vara en multitalang och malade flickorna till diverse olika ferries pa nyarsafton. Jag stod for ihopsnickring av trollspon.

Ar medveten att jag har varit franvarande i ett par veckor. Anledningarna ar att jag varit upptagen med tva energiska toser fran morgon till kvall, samt att min dator verkar ha gatt i ide. Sa nu ar det tillbaka till aao tills jag lost det problemet. Trodde att jag var pa vag att losa det idag, nar jag korde till Best Buy och kopte en ny laddare. Pa internet stod det att den passade till "de allra flesta datorer" och jag tankte inte pa att min dator inte ar som alla andra. 

Sa, quick review av Frankrike. Resan dit blev inte som tankt, da New York med en decimeter sno hade bestamt sig for att stalla in alla flyg for dagen. Istallet fick vi spendera en extra dag i Minnesota, innan jag pa egen hand (hittade inte ett plan dar alla fem fick plats) akte till Amsterdam for att vanta pa ett forsenat flyg till Nice. Val i Nice hittade jag en taxi, som skulle ta mig till kyrkan i Tourrettes-sur-Loup. Dar vantade i sin tur tradgardsmastaren Alaine (som inte pratar engelska), pa att fa plocka upp mig och kora mig till huset. Det blev forstas ingen vettig konversation mellan oss, men pa nagot vis lyckades han anda forklara att det pagaende skyfallet i byn slagit ut strommen. Och - att den stora grinden i entren gar pa elektricitet. Sa det forsta jag fick gora nar jag kom fram, var att klattra over spjut och taggtrad, for att komma in i ett snorkallt och morkt mansion. (Men jag tyckte det var lite uppfriskande.) Hade inte atit pa manga timmar, sa jag blev glad over att atminstone hitta agg i kylen och lika snart ledsen over att inse att jag inte kunde tillaga dom. Sa soffan och en filt blev det innan resten av familjen kom, tjugo timmar senare.

Och sen da... Julafton firades pa bland annat Picassos, Legers och Matisses gamla hak i Saint Paul de Vence. Restaurangen hette La Colombe d'Or och det serverades bade rokt lax, lamm och apple tart pa julbordet. Jag var latt missnojd over kvantiteten av kott, men Roger forklarade att: "In restaurants, you have to pay less to get more food." Well...

Nyar spenderades med ett helt gang Londonbor, en underbar trerattersmiddag gjord av huskocken, face paintings, dans och vuxentrams. Vuxentrams som i att 50-plusare, efter forsta tomma glaset, borjar ge tungan at kameran och lata som en cowboy pa crack. Far en viss paradoxal kansla nar det hander, ni vet, da man roas och avskyr pa samma gang. Som Malin hade sagt: "Lite som att klamma en finne." Exakt sa var nyar. Vi hade nedrakning till 11-slaget, for att lura barnen i sang och pa tolvslaget stod jag ensam ute pa terassen och tittade ner pa raketerna som skots i byn och pa dom som smallde ovanfor Nice. (Vi bodde en bit upp i bergen.)

Och i ovrigt sa handlade min debutvistelse i Frankrike om mat. Har inte haft en matkoma pa nastan tre manader i det har sallskapet, men dar borta blev det en dygnsrytm. Gick inte att halla sig borta fran allt brod, all ost, all choklad och alla log cakes som fanns i skafferiet.

Vi vandrade ibland ocksa. For att ta oss till nagot stalle dar vi kunde ata.

Ni far bilder nar jag far dator.

TV:

Radio:

Och tomten kom ihåg att vi ska till Frankrike om två dagar. Vilken tur. Att han hann komma förbi såhär tidigt. Och att han hittade. Och allt det där.

Det här humöret hade barnen kunnat vara på alltid, tycker jag. Många "wow!"- och "oh my gosh!!"-moment. Till och med jag fick ett par klappar. Bland annat ett paket Toblerone som börjar försvinna.

Godnatt USA. Om två dygn är jag tillbaka på europeisk mark igen.

Scrooge and the first spirit.

Grannys son spelar i band och verkar ha fått sitt musikintresse efter pappa (som har tusentals LP- och CD-skivor i sitt lekrum); så han var självklart intresserad av att höra vad jag lyssnade på.

"So, you like ABBA? Ace of Base?"
"Haha, so you know they are Swedish, huh... No, I don't care for them too much."
"The Hives? Sahara Hotnights? Lykke Li?"
"Well... Yeah. I like them." (Smått imponerad över hans svenska musikkunskaper.)
"Do you like Jens Lekman? Our band tries to sound a little like him."

Skojar du med mig? Känner du till Jens? Haha, fick ungefär samma känsla som när dom spelar Anna Ternheim på Victoria's Secret. Hur länge har ni varit universella?

På tal om musik, så fick jag ett nyhetsbrev från Siesta idag. Så, Mew kommer tydligen till Hässleholm... Anmälde det som skräppost.

Vaknar på morgonen. Den här gången inte av barnen, utan av ett brummande utanför fönstret. Kikar under persiennen och ser att det är Jim som är ute och spolar fram en isrink på sjön. Han gör tydligen det varje år, när sjön frusit igen. Och när vi har fått tillräckligt mycket snö så brukar han göra en jätteigloo, som barnen kan leka i.

Tomten kommer förresten idag. Ska slå in dom sista julklapparna strax, för när barnen kommer hem från skolan så ska det vara fullt under granen. Och tomten ska ha ätit upp sin mat som barnen ställde fram till honom i morse.

Lussekatterna fick dom av två svenska klasskamrater. Tydligen hade dom firat svensk jul i skolan, för när dom kom hem igår så rusade Vivi upp till mitt rum med Lucia-krona på hjässan och skrek att hon var "a Swedish giiiiwl". Dom har sina stunder. Och jag hoppas innerligt att dom har alla sina stunder dom närmaste tre veckorna...

Tar tillbaka alla lovord jag gett angående det "geniala" rutmönster-systemet storstäderna har här. Skulle ta mig downtown idag för att se ett Lucia-tåg. Jag skulle till 11th Ave & 7th St. Mapquest tog mig till 11th Ave & N 7th St och lovade mig att det skulle finnas en kyrka där. Går in i ett rykande, stinkande höghus och erkänner att jag kommit fel. Ringer Ida som är på plats och tydligen ska jag till South 7th St, vilket är på andra sidan Minneapolis. Hoppar in i Sablen igen och tänker att "det kan väl inte vara särskilt svårt att hitta på egen hand". Struntar i min dåvarande lokalisering och tar mig downtown för att börja från början. Hittar 11th Ave. Följer denna. 12th St... 11th St... 10th St... Snart så. 9th St... 18th St... Vänta, va? Arton kommer väl inte efter nio? Att alla gator är enkelriktade underlättar inte heller. Vilken tur att jag gav mig 1½ timme, när mapquest sa att det skulle ta en kvart; för samma minut som tåget började var jag framme.

Visste ni att vi svenskar är ensamma om att fira Lucia? Därför blev det här någon slags dålig kopia. Men trots 90% amerikanskt deltagande, var majoriteten av sångerna på svenska. En timmes underhållning alltså. Det var strålande kärnor och juice i hår. Lokalen var inte nersläckt. Det var bara batteridrivna ljus och till och med Lucia hade ett mellan sina flator. Dom lämnade inte till "Natten går tunga fjät", utan till "Lusse lelle". Och, jobbigast av allt, efter varje låt APPLÅDERADE hela kyrkan. Känner ni ångesten? Klappa... i kyrkan? Gert Bengtssons stränga blick flashade framför mig, när vänster och höger hand tillsammans gjorde första ljudet - så jag lät det vara till resten av publiken.

Och sen kom jag på att bilden inte alls har någonting att göra med rubriken.

Idag hade jag tänkt ta min röda pärla och köra till alla mina mina favoritförkortningar: USPS, YWCA och IKEA. Blev inte mycket av det när det är blixthalka ute och när USA har lag mot dubbdäck. Slog mig plötsligt vad begränsad jag skulle bli om den dör i vinter... Vilket jag inte tänker tillåta. I vilket fall försökte jag mig på att gå en sväng, för att komma ut ur huset. Vände kvickt efter fem minuter igen, då det kändes som att mina fingrar satt fast i ett skruvstäd. Kom igen nu, kommungubbar, ut och ploga och salta så vi kan börja bli lite produktiva igen! Så att jag kan köpa ett par ordentliga handskar!

Och så har hon inte ens knäppt jackan...

Park Lane. Ser ni pärlan? Skoningslöst...

(Spenderade istället dagen med att slå in presenter till barnen inför Hannukah och jul. Yup, ni hörde rätt, dom firar båda. En av fördelarna med att vara trendjude.)

Host mum: "Tonight it's gonna be eight inches of snow, and tomorrow it's gonna be minus 6 degrees. *wink*"

"Brrrr", huttrade jag och kramade om mig själv, som för att förbereda mig inför kylan. Log och tänkte att det ska bli mysigt med lite vinter. Sen tänkte jag igen... Vänta lite. Hon måste väl mena Celsius? Nej, varför skulle hon mena Celsius? Hur kallt är egentligen -6 Fahrenheit?!

Not so funny anymore...

I det här huset använder vi vattenflaskor av aluminium. Med skruvkork av gummi. Kan lova att det är ett riktigt meck att försöka få i sig vatten när man blir panik-törstig. (Vilket man inte sällan blir när man valt att använda vattenflaska!) Trodde först att det var någon dille den här familjen hade fått. Har inte orkat fråga varför. Men sen märkte jag, när jag var på gymmet, att ALLA använder dessa. Har funderat länge på det här; vad kan möjligtvis vara bättre med en aluminiumflaska? Dom måste väl ha hört talas om att man kan dricka ur plast?

Var tvungen att fråga Amanda (nannyn). Hon berättade att jo visst, amerikaner använde plastflaskor förr, men att dom på nyheterna gått ut med att det finns något cancerframkallande medel i dessa. Och, vips, över en natt hade alla amerikaner bytt ut sina flaskor. Till aluminium.

Är du förvånad?

VS 

Vilken konstruktion ser förresten smidigast ut?

Idag var jag på YWCA för andra workouten den här månaden. Ska försöka göra det till en vana nu. Svettig och dann lämnar jag löpbandet för bilen i parkeringshuset. Sätter mig, sätter igång bilradion, kom på att jag skulle kolla en sak innan jag körde och stängde motorn igen. Tills jag började koppla... Den där reklamen lät bekant. Vad var det reklam för? Minnesota Raffle? Var det inte det jag blev filmad för någon vecka efter att jag kom hit? Sätter igång radion igen och hör: "Who wants to rrrrrrrrrraffle?", varav jag svarar: "I do!". Sen hörde jag inte mer, för jag blev överexhalterad över att höra min egen röst på radio i USA. Bara dom två orden. Det räckte.

När jag kom hem, så skrev Ida till mig på MSN att hon, Timo och Vanessa varit på Mall of America igår och att dom hade sett mig på TV! Tydligen går Minnesota Millionaire Raffle-reklamen med jämna mellanrum på TV-apparaterna runtom i Amerikas största mall... Så "random", som host mum uttryckte sig.