Ar medveten att jag har varit franvarande i ett par veckor. Anledningarna ar att jag varit upptagen med tva energiska toser fran morgon till kvall, samt att min dator verkar ha gatt i ide. Sa nu ar det tillbaka till aao tills jag lost det problemet. Trodde att jag var pa vag att losa det idag, nar jag korde till Best Buy och kopte en ny laddare. Pa internet stod det att den passade till "de allra flesta datorer" och jag tankte inte pa att min dator inte ar som alla andra. 

Sa, quick review av Frankrike. Resan dit blev inte som tankt, da New York med en decimeter sno hade bestamt sig for att stalla in alla flyg for dagen. Istallet fick vi spendera en extra dag i Minnesota, innan jag pa egen hand (hittade inte ett plan dar alla fem fick plats) akte till Amsterdam for att vanta pa ett forsenat flyg till Nice. Val i Nice hittade jag en taxi, som skulle ta mig till kyrkan i Tourrettes-sur-Loup. Dar vantade i sin tur tradgardsmastaren Alaine (som inte pratar engelska), pa att fa plocka upp mig och kora mig till huset. Det blev forstas ingen vettig konversation mellan oss, men pa nagot vis lyckades han anda forklara att det pagaende skyfallet i byn slagit ut strommen. Och - att den stora grinden i entren gar pa elektricitet. Sa det forsta jag fick gora nar jag kom fram, var att klattra over spjut och taggtrad, for att komma in i ett snorkallt och morkt mansion. (Men jag tyckte det var lite uppfriskande.) Hade inte atit pa manga timmar, sa jag blev glad over att atminstone hitta agg i kylen och lika snart ledsen over att inse att jag inte kunde tillaga dom. Sa soffan och en filt blev det innan resten av familjen kom, tjugo timmar senare.

Och sen da... Julafton firades pa bland annat Picassos, Legers och Matisses gamla hak i Saint Paul de Vence. Restaurangen hette La Colombe d'Or och det serverades bade rokt lax, lamm och apple tart pa julbordet. Jag var latt missnojd over kvantiteten av kott, men Roger forklarade att: "In restaurants, you have to pay less to get more food." Well...

Nyar spenderades med ett helt gang Londonbor, en underbar trerattersmiddag gjord av huskocken, face paintings, dans och vuxentrams. Vuxentrams som i att 50-plusare, efter forsta tomma glaset, borjar ge tungan at kameran och lata som en cowboy pa crack. Far en viss paradoxal kansla nar det hander, ni vet, da man roas och avskyr pa samma gang. Som Malin hade sagt: "Lite som att klamma en finne." Exakt sa var nyar. Vi hade nedrakning till 11-slaget, for att lura barnen i sang och pa tolvslaget stod jag ensam ute pa terassen och tittade ner pa raketerna som skots i byn och pa dom som smallde ovanfor Nice. (Vi bodde en bit upp i bergen.)

Och i ovrigt sa handlade min debutvistelse i Frankrike om mat. Har inte haft en matkoma pa nastan tre manader i det har sallskapet, men dar borta blev det en dygnsrytm. Gick inte att halla sig borta fran allt brod, all ost, all choklad och alla log cakes som fanns i skafferiet.

Vi vandrade ibland ocksa. For att ta oss till nagot stalle dar vi kunde ata.

Ni far bilder nar jag far dator.