Tar tillbaka alla lovord jag gett angående det "geniala" rutmönster-systemet storstäderna har här. Skulle ta mig downtown idag för att se ett Lucia-tåg. Jag skulle till 11th Ave & 7th St. Mapquest tog mig till 11th Ave & N 7th St och lovade mig att det skulle finnas en kyrka där. Går in i ett rykande, stinkande höghus och erkänner att jag kommit fel. Ringer Ida som är på plats och tydligen ska jag till South 7th St, vilket är på andra sidan Minneapolis. Hoppar in i Sablen igen och tänker att "det kan väl inte vara särskilt svårt att hitta på egen hand". Struntar i min dåvarande lokalisering och tar mig downtown för att börja från början. Hittar 11th Ave. Följer denna. 12th St... 11th St... 10th St... Snart så. 9th St... 18th St... Vänta, va? Arton kommer väl inte efter nio? Att alla gator är enkelriktade underlättar inte heller. Vilken tur att jag gav mig 1½ timme, när mapquest sa att det skulle ta en kvart; för samma minut som tåget började var jag framme.

Visste ni att vi svenskar är ensamma om att fira Lucia? Därför blev det här någon slags dålig kopia. Men trots 90% amerikanskt deltagande, var majoriteten av sångerna på svenska. En timmes underhållning alltså. Det var strålande kärnor och juice i hår. Lokalen var inte nersläckt. Det var bara batteridrivna ljus och till och med Lucia hade ett mellan sina flator. Dom lämnade inte till "Natten går tunga fjät", utan till "Lusse lelle". Och, jobbigast av allt, efter varje låt APPLÅDERADE hela kyrkan. Känner ni ångesten? Klappa... i kyrkan? Gert Bengtssons stränga blick flashade framför mig, när vänster och höger hand tillsammans gjorde första ljudet - så jag lät det vara till resten av publiken.