TV:

Radio:

Och tomten kom ihåg att vi ska till Frankrike om två dagar. Vilken tur. Att han hann komma förbi såhär tidigt. Och att han hittade. Och allt det där.

Det här humöret hade barnen kunnat vara på alltid, tycker jag. Många "wow!"- och "oh my gosh!!"-moment. Till och med jag fick ett par klappar. Bland annat ett paket Toblerone som börjar försvinna.

Godnatt USA. Om två dygn är jag tillbaka på europeisk mark igen.

Scrooge and the first spirit.

Grannys son spelar i band och verkar ha fått sitt musikintresse efter pappa (som har tusentals LP- och CD-skivor i sitt lekrum); så han var självklart intresserad av att höra vad jag lyssnade på.

"So, you like ABBA? Ace of Base?"
"Haha, so you know they are Swedish, huh... No, I don't care for them too much."
"The Hives? Sahara Hotnights? Lykke Li?"
"Well... Yeah. I like them." (Smått imponerad över hans svenska musikkunskaper.)
"Do you like Jens Lekman? Our band tries to sound a little like him."

Skojar du med mig? Känner du till Jens? Haha, fick ungefär samma känsla som när dom spelar Anna Ternheim på Victoria's Secret. Hur länge har ni varit universella?

På tal om musik, så fick jag ett nyhetsbrev från Siesta idag. Så, Mew kommer tydligen till Hässleholm... Anmälde det som skräppost.

Vaknar på morgonen. Den här gången inte av barnen, utan av ett brummande utanför fönstret. Kikar under persiennen och ser att det är Jim som är ute och spolar fram en isrink på sjön. Han gör tydligen det varje år, när sjön frusit igen. Och när vi har fått tillräckligt mycket snö så brukar han göra en jätteigloo, som barnen kan leka i.

Tomten kommer förresten idag. Ska slå in dom sista julklapparna strax, för när barnen kommer hem från skolan så ska det vara fullt under granen. Och tomten ska ha ätit upp sin mat som barnen ställde fram till honom i morse.

Lussekatterna fick dom av två svenska klasskamrater. Tydligen hade dom firat svensk jul i skolan, för när dom kom hem igår så rusade Vivi upp till mitt rum med Lucia-krona på hjässan och skrek att hon var "a Swedish giiiiwl". Dom har sina stunder. Och jag hoppas innerligt att dom har alla sina stunder dom närmaste tre veckorna...

Tar tillbaka alla lovord jag gett angående det "geniala" rutmönster-systemet storstäderna har här. Skulle ta mig downtown idag för att se ett Lucia-tåg. Jag skulle till 11th Ave & 7th St. Mapquest tog mig till 11th Ave & N 7th St och lovade mig att det skulle finnas en kyrka där. Går in i ett rykande, stinkande höghus och erkänner att jag kommit fel. Ringer Ida som är på plats och tydligen ska jag till South 7th St, vilket är på andra sidan Minneapolis. Hoppar in i Sablen igen och tänker att "det kan väl inte vara särskilt svårt att hitta på egen hand". Struntar i min dåvarande lokalisering och tar mig downtown för att börja från början. Hittar 11th Ave. Följer denna. 12th St... 11th St... 10th St... Snart så. 9th St... 18th St... Vänta, va? Arton kommer väl inte efter nio? Att alla gator är enkelriktade underlättar inte heller. Vilken tur att jag gav mig 1½ timme, när mapquest sa att det skulle ta en kvart; för samma minut som tåget började var jag framme.

Visste ni att vi svenskar är ensamma om att fira Lucia? Därför blev det här någon slags dålig kopia. Men trots 90% amerikanskt deltagande, var majoriteten av sångerna på svenska. En timmes underhållning alltså. Det var strålande kärnor och juice i hår. Lokalen var inte nersläckt. Det var bara batteridrivna ljus och till och med Lucia hade ett mellan sina flator. Dom lämnade inte till "Natten går tunga fjät", utan till "Lusse lelle". Och, jobbigast av allt, efter varje låt APPLÅDERADE hela kyrkan. Känner ni ångesten? Klappa... i kyrkan? Gert Bengtssons stränga blick flashade framför mig, när vänster och höger hand tillsammans gjorde första ljudet - så jag lät det vara till resten av publiken.

Och sen kom jag på att bilden inte alls har någonting att göra med rubriken.

Idag hade jag tänkt ta min röda pärla och köra till alla mina mina favoritförkortningar: USPS, YWCA och IKEA. Blev inte mycket av det när det är blixthalka ute och när USA har lag mot dubbdäck. Slog mig plötsligt vad begränsad jag skulle bli om den dör i vinter... Vilket jag inte tänker tillåta. I vilket fall försökte jag mig på att gå en sväng, för att komma ut ur huset. Vände kvickt efter fem minuter igen, då det kändes som att mina fingrar satt fast i ett skruvstäd. Kom igen nu, kommungubbar, ut och ploga och salta så vi kan börja bli lite produktiva igen! Så att jag kan köpa ett par ordentliga handskar!

Och så har hon inte ens knäppt jackan...

Park Lane. Ser ni pärlan? Skoningslöst...

(Spenderade istället dagen med att slå in presenter till barnen inför Hannukah och jul. Yup, ni hörde rätt, dom firar båda. En av fördelarna med att vara trendjude.)

Host mum: "Tonight it's gonna be eight inches of snow, and tomorrow it's gonna be minus 6 degrees. *wink*"

"Brrrr", huttrade jag och kramade om mig själv, som för att förbereda mig inför kylan. Log och tänkte att det ska bli mysigt med lite vinter. Sen tänkte jag igen... Vänta lite. Hon måste väl mena Celsius? Nej, varför skulle hon mena Celsius? Hur kallt är egentligen -6 Fahrenheit?!

Not so funny anymore...

I det här huset använder vi vattenflaskor av aluminium. Med skruvkork av gummi. Kan lova att det är ett riktigt meck att försöka få i sig vatten när man blir panik-törstig. (Vilket man inte sällan blir när man valt att använda vattenflaska!) Trodde först att det var någon dille den här familjen hade fått. Har inte orkat fråga varför. Men sen märkte jag, när jag var på gymmet, att ALLA använder dessa. Har funderat länge på det här; vad kan möjligtvis vara bättre med en aluminiumflaska? Dom måste väl ha hört talas om att man kan dricka ur plast?

Var tvungen att fråga Amanda (nannyn). Hon berättade att jo visst, amerikaner använde plastflaskor förr, men att dom på nyheterna gått ut med att det finns något cancerframkallande medel i dessa. Och, vips, över en natt hade alla amerikaner bytt ut sina flaskor. Till aluminium.

Är du förvånad?

VS 

Vilken konstruktion ser förresten smidigast ut?

Idag var jag på YWCA för andra workouten den här månaden. Ska försöka göra det till en vana nu. Svettig och dann lämnar jag löpbandet för bilen i parkeringshuset. Sätter mig, sätter igång bilradion, kom på att jag skulle kolla en sak innan jag körde och stängde motorn igen. Tills jag började koppla... Den där reklamen lät bekant. Vad var det reklam för? Minnesota Raffle? Var det inte det jag blev filmad för någon vecka efter att jag kom hit? Sätter igång radion igen och hör: "Who wants to rrrrrrrrrraffle?", varav jag svarar: "I do!". Sen hörde jag inte mer, för jag blev överexhalterad över att höra min egen röst på radio i USA. Bara dom två orden. Det räckte.

När jag kom hem, så skrev Ida till mig på MSN att hon, Timo och Vanessa varit på Mall of America igår och att dom hade sett mig på TV! Tydligen går Minnesota Millionaire Raffle-reklamen med jämna mellanrum på TV-apparaterna runtom i Amerikas största mall... Så "random", som host mum uttryckte sig.