12 oktober.

Kanske känner några av er igen datumet. Om min morfar läst det här, så hade han snabbt dragit paralleller och berättelser som sträcker sig bak till 1400-talet. Min mellanstadielärare hade sagt att det här är ett, av två datum, som jag och övriga klasskamrater _måste_ kunna utantill (tillsammans med året då Skåne blev svenskt). October 12th, 1492 - dagen då Columbus upptäckte Amerika.

Femhundra-sjutton år senare. October 12th, 2009 - dagen då jag upptäckte Amerika. Om bara ett par veckor så är det ett helt kalenderår sedan, som jag, tillsammans med resekompanjonen Johanna, landade i det stora äpplet. Med stora tankar, mål och... Vilka visioner hade jag egentligen? Vad förväntade jag mig från "the Midwest"? Vem var jag för ett år sen? Skrev ner några snabba förväntningar i mitt första blogginlägg:
"I have a dream, that one day I will stand on my two bare feet and watch the Atlantic sea from another angle of the world."
Nja. Jag har sett Upper Bay några gånger, men inte själva horisonten över Atlanten. Däremot har jag sett världens till ytan största sjö - Lake Superior, jag har sett horisonten och Korsika från Franska Rivieran, Engelska Kanalen från Englands vackra kuster och Nordsjön från Skottlands frodiga marker.
"I have a dream, where I see myself adjust to and enjoy another culture and its traditions.
Jag tycker inte längre att det är konstigt med friterad bacon och choklad. Inte heller att se fyrverkerier vid alla glada tillfällen. Nu vet jag (äntligen) vad jag ska svara, när någon främling på gatan säger: "Hi, How are you". Jag kan de grundläggande reglerna i amerikansk fotboll och baseball. Har börjat använda de flesta stoppskyltarna som väjningsplikt. Tycker inte det är konstigt att starta en konversation med personen bredvid på bussen. Har inte cyklat på elva månader. Bär alltid pepparspray med mig, när jag är ute ensam på kvällen. Så visst, jag tycker att jag har acklimatiserat mig väldigt väl till det amerikanska klimatet.
"I have a dream, that I shall practice the knowledge I’ve got so far in my life, and learn more about myself and the person I want to become."
Att åka från Ystad ett år, har varit förvånansvärt lätt. I andra avseenden har det varit riktigt svårt. Men det här citatet har kommit att stämma bra in på mig: "I'm not capable of suffering completely. It goes only down to a certain point and then it stops. As long as there is that untouched point, it's not really pain." - Howard Roark.
Jag har lärt mig "a great deal" om mig själv, det mesta för personligt för att publicera för en allmänhet. Men i det stora hela, så kan jag idag sätta ord på mina värderingar. Jag har börjat skapa den Sara Elin Nilsson, som jag hela tiden försöker att vara mer och mer koncentrerat, och som jag i framtiden ska kunna se tillbaka på och vara riktigt stolt över. Jag har börjat följa min hjärna.
"I have a dream, that I, with ambition and passion, will see myself succeed with my purposes to get along and get to know a brand new family in a newcoming era of my life."
Passionerat? Tveksamt. Ambitiöst? Antagligen. Igår fick jag mitt slutgiltiga betyg från min värdmamma, och det såg väldigt gott ut. Jag har definitivt lärt känna den här familjen. Antagligen djupare och mer intensivt än vad deras vänner hade kunnat fantisera om. Vi har haft många fina stunder, visst; de mindre fina har blivit lättskrivet material till bloggen. Jag tror att vi kommer hålla kontakten.
"I have a dream, that I will return smiling to my homecountry, with inspiring memories and with new thrilling goals and destinations."
Inspiring memories, jo tack. Förutom allt jag fått uppleva i Twin Cities, så har jag räknat ut att jag varit på ca arton flygplan det senaste året. Och jag har fortfarande kvar västkusten att utforska, innan jag kommer hem. Nya mål och destinationer? Absolut. Jag kommer att börja i Norge och ta det därifrån.
Några favoriter i repris från det gångna året:
http://publishme.se/973642/imagehandler/?go=upload&mode=multi&cb=tinymce.plugins.ImageHandler.cb_map.id_body

Kommentarer
Postat av: Far

Fint skrivet Sara! Det är viktigt att stanna till då och då för reflektioner. Det blir då enklare att ta ett nytt medvetet steg i livet. Lycka till i fortsättningen, Sara!

2010-09-22 @ 06:06:19
Postat av: STOLT mor

Vilken härlig sammanfattning och underbara funderingar och tankar! Ska bli spännande att fortsätta följa dig och ditt liv! Kram vännen! Vi ses snart!

2010-09-22 @ 07:16:07
Postat av: Madde

Jag kan inte fatta att det är ett år sen vi träffades sist. Än mindre kan jag fatta att vi SES IGEN om mindre än en månad (!!!!!!!)

2010-09-22 @ 12:44:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0