Från Mpls till Edinburgh

Ni som känner mig, vet också att jag inte brukar ha turen (eller skickligheten) på min sida, när jag reser. Skottlandsresan var inget undantag.

Dagen innan avresa, så läste jag på DN.se att luftrummet i Irland hade stängt. Och att stoppet antagligen bara skulle vara i någon dag, då askan var på väg österut. Mot Skottland. Samma dag som avresa, så var det skotska luftrummet fortfarande öppet (förutom på några öar längst i norr), men flygplatserna rekommenderade resenärer till och från Skottland att kontakta sina flygbolag. Ringde Delta, som inte visste någonting och som ändå sa med en betryggande och lite mammig röst: "I think you'll get there, ma'am." Inte riktigt lika övertygad som kvinnan på telefon, åkte jag iallafall till MSP airport för att ta första planet mot Amsterdam.
Gick upp tidig morgon/sen natt, med förhoppning om att kunna somna på planet och slippa den värsta jetlaggen. Men nervositet blandat med excitement höll mig vaken och jag fastnade framför diverse patienser och filmer. Hela tiden med en vag tanke i bakhuvudet om vad jag skulle göra om jag kom till Amsterdam och ett inställt flyg.
Men plötsligt, efter nio timmar, så kom jag fram! Och där fanns inget inställt flyg! Tvärtom så var det "on time"! Boardade snabbt och satte mig på planet, för att pusta ut för första gången och tänka att "nu kommer jag iallafall fram". Tills piloten kommer ut i gången och deklarerar att: "Glasgow is closed. A couple of more airports in Scotland is closed. The ash cloud is entering Edinburgh from west, so we're gonna try to land on the airport from the east side. If we can not do that, we're gonna go to Aberdeen instead. This information, whether we will be able to land in Edinburgh or not, will not be known until circa five minutes before landing."
Att ett par herrar bestämde sig för att inte chansa och istället lämnade planet igen, bidrog inte direkt till den goda stämningen. (Och nej, det blev ingen sömn heller på det planet.) Men fem minuter innan landning, så fastslog piloten att vi skulle kunna landa som planerat. Andra gången jag pustade ut.
Tills! Jag lämnar planet och hör någon på telefon säga, att om anländande plan inte är i luften inom 45 minuter, så skulle dom inte få landa på flygplatsen, då den var på väg att stänga ner. Eftersom jag inte planerat att spendera mina semesterdagar ensam och eftersom planet jag väntade på från Oslo skulle lyfta inom närmsta timmen, så gick pulsen upp igen. Gick fort och kollade på skärmen för arrivals och läser:
"Cancelled
Cancelled
Cancelled
Cancelled
Cancelled
Cancelled"
Och under alla inställda flyg så läser jag "Oslo". Inget mer. Ingenting om att planet väntas komma eller om det också blivit inställt. Eller om det åker till Aberdeen istället.
Efter ett par timmar vankande av och an, så landade Oslo-flyget som planerat och var därmed det sista flyget att landa innan Edinburgh flygplats stängde ner. Ok, jag antar att turen faktiskt var på min sida den här gången.

Kommentarer
Postat av: mary!

ibland har man tur! :)

2010-05-14 @ 21:01:45
Postat av: sara

Fyfan! Det är sånt som gör att kroppen förgörs av kortisol..

Fick mig att tänka på mando diao's Song for Aberdeen :P



2010-05-14 @ 22:45:46
URL: http://souljacker.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0