Tjugofjärde september tvåtusen-tio
Vad jag älskar regn. Att betrakta det inifrån, men att också njuta av det utomhus. Det har regnat hela hela dagen. Först tänkte jag: Film-maraton. Sen tänkte jag: Star Wars-maraton. Och så tittade jag på några Lucas-filmer - i kronologisk ordning. För det är väl det korrekta sättet att se Star Wars-filmerna på, när man är en wookie? Förlåt, rookie.
Efter en hel dag framför film, så regnade det fortfarande. Lite varm och försoffad, så längtade jag ut. Så: jag gick ut. Och jag gick en lång runda; hela tiden med små ettriga droppar på armar, mot bröst, i ansikte... Det är svårt att förklara den känslan. Känslan av att alla gamla, ruttna tankar sköljer av dig och lämnar plats för nya, friska.
Jag mådde så bra. Varmt var det med. Och lite klibbigt. Kom hem och kände mig fortfarande lite för varm. Går ut på bryggan och sätter mig på bänken. Struntar i att det formats en pöl; jag är redan dyngsur. Känner lite på vattnet. Känner lite igen. Överväger. Drar av mig jympaskor och strumpor, tar av mig de tjockaste plaggen. Hoppar i med kläderna på.
Alltså. Den idealiska avkylande temperaturen, i symbios med ljummet regn som piskar dig i ansiktet. Helt perfekt. "En varm höst" har idag gått om "tunnbröd med Bregott", på min topp hundra över njutbarheter i vardagen.
Höst i Ystad
Kommentarer
Postat av: mor
Vilken underbar blogg du gör! Texter och bilder utöver det vanliga! Får köpa hem tunnbröd till november;)Kram
Trackback
