Lauren & Jesse
Hade mitt första gig ikväll - ett "engagement photoshoot" med Lauren och Jesse! Vi hann bara vara ute i knappt en timme, då solen gick ner, men tyckte att vi hann med att få några fina bilder:
PS. Fy fan vad kul det var.
wedding planning
Gårkvällen gick ut på att vara smakråd åt Lauren, som testade sin första potentiella brudklänning. Hon är en anledning till att det kommer att kännas lite vemodigt att lämna "the land of 10.000 lakes". Ikväll ska jag ta hennes förlovningsbilder. Faktum att hon gifter sig i augusti och att det definitivt inte är något jag tänker missa, gör det hyfsat lätt att åka härifrån.
Damn it.
Violetta's 6th B-day party
Idag hade vi Amazing Jeffo över - en blind och handikappad trollkarl, som uppträdde på kalaset. Inspirerande och lite cheesy. Att vi _dessutom_ serverade både pizza och tårta, måste ha gjort idag till den barnvänligaste dagen någonsin i the White House.
Tjugofjärde september tvåtusen-tio
Vad jag älskar regn. Att betrakta det inifrån, men att också njuta av det utomhus. Det har regnat hela hela dagen. Först tänkte jag: Film-maraton. Sen tänkte jag: Star Wars-maraton. Och så tittade jag på några Lucas-filmer - i kronologisk ordning. För det är väl det korrekta sättet att se Star Wars-filmerna på, när man är en wookie? Förlåt, rookie.
Efter en hel dag framför film, så regnade det fortfarande. Lite varm och försoffad, så längtade jag ut. Så: jag gick ut. Och jag gick en lång runda; hela tiden med små ettriga droppar på armar, mot bröst, i ansikte... Det är svårt att förklara den känslan. Känslan av att alla gamla, ruttna tankar sköljer av dig och lämnar plats för nya, friska.
Jag mådde så bra. Varmt var det med. Och lite klibbigt. Kom hem och kände mig fortfarande lite för varm. Går ut på bryggan och sätter mig på bänken. Struntar i att det formats en pöl; jag är redan dyngsur. Känner lite på vattnet. Känner lite igen. Överväger. Drar av mig jympaskor och strumpor, tar av mig de tjockaste plaggen. Hoppar i med kläderna på.
Alltså. Den idealiska avkylande temperaturen, i symbios med ljummet regn som piskar dig i ansiktet. Helt perfekt. "En varm höst" har idag gått om "tunnbröd med Bregott", på min topp hundra över njutbarheter i vardagen.
Höst i Ystad
12 oktober.
Kanske känner några av er igen datumet. Om min morfar läst det här, så hade han snabbt dragit paralleller och berättelser som sträcker sig bak till 1400-talet. Min mellanstadielärare hade sagt att det här är ett, av två datum, som jag och övriga klasskamrater _måste_ kunna utantill (tillsammans med året då Skåne blev svenskt). October 12th, 1492 - dagen då Columbus upptäckte Amerika.
Femhundra-sjutton år senare. October 12th, 2009 - dagen då jag upptäckte Amerika. Om bara ett par veckor så är det ett helt kalenderår sedan, som jag, tillsammans med resekompanjonen Johanna, landade i det stora äpplet. Med stora tankar, mål och... Vilka visioner hade jag egentligen? Vad förväntade jag mig från "the Midwest"? Vem var jag för ett år sen? Skrev ner några snabba förväntningar i mitt första blogginlägg:
"I have a dream, that one day I will stand on my two bare feet and watch the Atlantic sea from another angle of the world."
Nja. Jag har sett Upper Bay några gånger, men inte själva horisonten över Atlanten. Däremot har jag sett världens till ytan största sjö - Lake Superior, jag har sett horisonten och Korsika från Franska Rivieran, Engelska Kanalen från Englands vackra kuster och Nordsjön från Skottlands frodiga marker.
"I have a dream, where I see myself adjust to and enjoy another culture and its traditions.
Jag tycker inte längre att det är konstigt med friterad bacon och choklad. Inte heller att se fyrverkerier vid alla glada tillfällen. Nu vet jag (äntligen) vad jag ska svara, när någon främling på gatan säger: "Hi, How are you". Jag kan de grundläggande reglerna i amerikansk fotboll och baseball. Har börjat använda de flesta stoppskyltarna som väjningsplikt. Tycker inte det är konstigt att starta en konversation med personen bredvid på bussen. Har inte cyklat på elva månader. Bär alltid pepparspray med mig, när jag är ute ensam på kvällen. Så visst, jag tycker att jag har acklimatiserat mig väldigt väl till det amerikanska klimatet.
"I have a dream, that I shall practice the knowledge I’ve got so far in my life, and learn more about myself and the person I want to become."
Att åka från Ystad ett år, har varit förvånansvärt lätt. I andra avseenden har det varit riktigt svårt. Men det här citatet har kommit att stämma bra in på mig: "I'm not capable of suffering completely. It goes only down to a certain point and then it stops. As long as there is that untouched point, it's not really pain." - Howard Roark.
Jag har lärt mig "a great deal" om mig själv, det mesta för personligt för att publicera för en allmänhet. Men i det stora hela, så kan jag idag sätta ord på mina värderingar. Jag har börjat skapa den Sara Elin Nilsson, som jag hela tiden försöker att vara mer och mer koncentrerat, och som jag i framtiden ska kunna se tillbaka på och vara riktigt stolt över. Jag har börjat följa min hjärna.
"I have a dream, that I, with ambition and passion, will see myself succeed with my purposes to get along and get to know a brand new family in a newcoming era of my life."
Passionerat? Tveksamt. Ambitiöst? Antagligen. Igår fick jag mitt slutgiltiga betyg från min värdmamma, och det såg väldigt gott ut. Jag har definitivt lärt känna den här familjen. Antagligen djupare och mer intensivt än vad deras vänner hade kunnat fantisera om. Vi har haft många fina stunder, visst; de mindre fina har blivit lättskrivet material till bloggen. Jag tror att vi kommer hålla kontakten.
"I have a dream, that I will return smiling to my homecountry, with inspiring memories and with new thrilling goals and destinations."
Inspiring memories, jo tack. Förutom allt jag fått uppleva i Twin Cities, så har jag räknat ut att jag varit på ca arton flygplan det senaste året. Och jag har fortfarande kvar västkusten att utforska, innan jag kommer hem. Nya mål och destinationer? Absolut. Jag kommer att börja i Norge och ta det därifrån.
Några favoriter i repris från det gångna året:
My first Twins Game!
Åtta-dollars-underhållning. Perfekt. Satt inte på den fotogeniska sidan av Target Field, med utsikt över skylinen - men med priset på biljetterna, så var jag bra nöjd ändå. Att det blev två homeruns och 9-3-vinst mot Cleveland, var inte heller så dumt. Inte Budweisern, hot dogen eller popcornen heller. Claire hade med sig en "fluorescent green" poster, som sa: "CIRCLE ME, BERT, I'M AUSTRALIAN". Men Blyleven ringade inte in oss - den här gången. Tror det blir återbesök på onsdag.
Roadtrip to down South
I söndags kväll hoppade jag, min svägerska Marie och hennes syster Angelica på en Greyhound bus, som skulle ta oss till Texas. Inför 22 timmars bussfärd, bunkrade vi upp med bagels, beef jerky, samt PB&J. Så här var utsikten ca tjugo av timmarna.
Men vi hade några stopp, bland annat i Des Moines och Kansas City. Det här är Tulsa, där vi bytte buss.
Sen in i tredje bussen och titta på greyhounds i åtta sista timmarna. Sista biten blev 35-40C utan AC. Men vi kom fram till slut, svettiga och utmattade och avslutade första kvällen med stor stek och vitlökspotatismos, på ett steak house i Irving.
Första och enda hela dagen i Dallas, startade vi med tåg till Fort Worth.
kåbåjsare
Ordentliga tjurar på gatan
En pojke med cowboystövlar i Fort Worth.
Everything really IS bigger in Texas! Där fanns minst en rullstolsbunden tjockis på varje buss, tågen hade två våningar och stekarna var enorma.
Efter en omgång Mexican food, tog vi oss in till downtown Dallas. Det här är gatan där JFK blev skjuten.
De har markerat två kryss på gatan, som signerar när de två skotten träffade presidenten.
Bild från ett av kryssen. Fönstret näst-längst upp till höger är rummet där skotten avfyrades. Där finns ett "6th floor museum" nu, som vi också besökte.
Dallas. Tornet var avstängt, då de höll på att sätta upp julbelysning.
Last stop: Baseball i Arlington. Texas Rangers mötte Detroit Tigers. Från taket på baseball-arenan kunde vi även se Dallas Cowboys nya arena, som visas på bilden. Det här är platsen där Super Bowl XLV ska hostas.
Min första MLB-match! God stämning, 20C, fyrverkerier vid homeruns och $1 hot dogs.
Väldigt intensiv dag och nu har jag ännu en stat att checka av på kartan. Och jag hittade min sista state quarter till samlingen! Nu startar nedräkningen till LA.
Min vardag
Dagarna sen jag kom hem från Europa, har sett ut ungefär så här:
Den här familjen är just nu i en fas, där India gör sitt yttersta för att vara tio år äldre än vad hon är (nu vet jag hur det är att bo med en tonåring - förlåt mor och far), där modern hälften av gångerna är offer för fighterna i huset och som hälften av gångerna skapar dem själv. Violetta och jag är i en fas, där vi ignorerar resten, spenderar timmarna tillsammans och märker hur kul det är att umgås med vettigt folk. Jag lär henne att läsa och får ta del av lyckan, då hon för första gången lyckas läsa ett svårt ord. Jag hjälper henne att lära sig att cykla, trots att min värdmamma tycker att India borde lära sig först, och tar emot hennes ivriga kramar när hon för första gången cyklar femtio meter på egen hand. När jag berättade för Neroli att Violetta lärt sig att cykla, så svarade hon: "Oh. That's nice. Now, this is what I want you to do today..." Kommer att sakna min V väldigt mycket.
Några av de senaste knasigheterna i den här familjen:
Barnen har förstått hur gott det är att ha is i sitt vatten. När deras moder såg att de drack isvatten, så gick hon i taket och förklarade att de skulle se det som "a last treat of the summer". Is i vattnet är numera förbjudet i det här huset, av anledningen att det skulle vara "onyttigt". Jag frågade min värdmamma hur fryst vatten är onyttigt och hon svarade att det fryser matsmältningen.
När barnen vill ha en andra frukt, så måste jag säga nej. Att äta mer än en frukt under dagen, är alldeles för mycket socker.
Fick en avhyvling av min värdmamma, för att jag lärt Violetta att hjärtat sitter i mitten och inte på vänster sida, som många tror. Att det är aortan som pumpar ut blod på vänster sida och att det är därför det känns som att hjärtat sitter där. Tydligen hade min värdmamma lärt henne höger och vänster med hjälp av hjärtat och sa suckande att "ja, lär du om henne nu, om du kan!" FYI, det tog inte många minuter att lära henne en annan (och korrekt) regel.
Violetta, som är väldigt fysiskt lagd och en kanonbra gymnast, fick inte flytta upp till "advanced beginners". Hon är kvar i "beginners", eftersom India är kvar där och eftersom att India har svårt och hantera att inte vara bäst i allt. Tar mig tillbaka till lågstadiet, då jag istället för att få svårare uppgifter, fick agera extralärare åt mina klasskamrater.
Iallafall.
Idag är min första lediga dag av tio, och den började med att jag hittade det här i posten:
Lagom tills jag lämnar landet om några veckor. Kul ändå. Nu ska jag till Granny och äta Boullibasse.
