Kickball premier
Ikväll hade vi (ie, jag och mitt lag: "We got the runs") ligapremiär i kickball.
Wow. Det var inte alls som brännboll. Nu förstår jag varför jag aldrig har förstått baseball; har alltid sett det som en variation av brännboll, där man bränns på baserna istället för på brännplattan. Hade studerat reglerna lite lätt i förväg, men började antagligen inte från the basic basics. Att dom blandar in fotboll och bowling i det hela gör det inte enklare.
Så jag försöker hålla mig till det fundamentala. Kick and run. Men när jag kommer till first base och stannar, så skulle jag tydligen ha gjort en piruett med högerspinn, för att folk ska förstå att jag inte ska springa vidare. Och när jag smyger fram lite inför nästa run, sådär som man gör i brännboll för att vänta och se om det blir en bra boll, nä då får jag inte gå tillbaka och stanna på first base när det visar sig bli en dålig. Och till råga på det, så försöker dom kasta bollen på MIG när jag springer! Vad är detta; spökboll?! Och när jag väl blir "bränd", så räcker det inte med att skamset gå tillbaka till basen som jag stod på sist... Nej, då får jag inte vara med och spela överhuvudtaget! Oy vey, it's pretty complicated... Vilken tur att lagmedlemmarna hade tålamod och skrattade åt "Sweden", istället för att bli upprörda över min obefintliga spelförståelse. Efter första inning, så helgarderade jag mig genom att springa när dom sa åt mig att springa och stanna när dom sa åt mig att stanna. För jag kan sparka, kasta och springa; men ni får gärna berätta för mig när och vart.
Och förresten - det var riktigt jävla roligt.
Det sista av Digital Photo I
Så. Färdig med mitt final assignment. Åtta bilder i olika teman - tagna, redigerade och framkallade. När jag körde till skolan igår, så slog det mig just den morgonen att jag var tvungen att vara klar med precis allting till på fredag. Fredag, fredag, fredag... Hur många bilder har jag kvar? Tre... Av åtta. På hur många veckor? Sex veckor har vi haft på oss? Så, vad har jag kvar... Night portrait, self-portrait och en composite containing minst tre bilder. Composite... Vad kan jag ha som composite. Trippelexponering? Nja... Vänta, brukade man inte göra ett ansikte på hakan när man var liten och hålla för näsa och ögon? Jag kan kanske klippa in näsa och ögon på hakan... Nja, kanske inte. Lösa kroppsdelar... Alternativt ansikte... Mr Potato head! Mrs. Potato head? Har vi potatis hemma? Äh, vad är klockan... Åtta på morgonen. Jag ger mig idag att komma på något bättre.
Min slutgiltiga composite:
Gav mitt självporträtt ungefär lika mycket tanke. Tycker om att resa... Karta. Glädje. Längtan. Testade fota mig själv med timer, vilket gick åt häll-vete. Hur ska jag då kunna göra det kreativt? Känns B att fota sig själv genom att sträcka ut armen... Två bilder..? Där sa hon något. Så här blev mitt självporträtt:
Så fick jag min dubbelexponering till slut. Tror jag har överskattat dubbelexponeringar lite. Men jag är nöjd med den ändå. Resten av bilderna har ni sett förut.
Fargo
Blev tipsad av Granny att se den här filmen, som är inspelad i Minnesota. Gav den en chans igår - och älskade den. Den hade allt: mitt downtown Minneapolis, Twin Cities' biljard-restauranger ute på vischan, den hårda vintern, Peter Stormare och Steve Buscemi, "Minnesota Nice"-mentaliteten, den svenskinfluerade Minnesota-accenten... Samt humor och en bra plot.
Se den.
Mayhem in Minneapolis
Laddade upp inför kvällens UFC fights, med Mongo's Grill (all-you-can-fit-in-your-bowl) och Hannes i Maple Grove.
Tillbaka in till stan och Target Center.
Mötte upp Fredrik, Romain, Petra och Kathrin och sen började föreställningen.
Den här killen gav en helt sjuk K.O. på en 150-kilos kille i första ronden.
Och såklart gjorde bikinibrudarna gjorde showen komplett.
Mycket splatter.
'Och avslutningsvis en smygtitt på Target Field från Target Center. Måste planera in en Twins game snart.
24 grader och solsken
Vi har sommar i april.
Lördagsgodis
Runt det runda bordet.
Något som såklart faller sig naturligt när man jobbar som au pair, är att ta del av diverse olika kultur- och språkskillnader. När jag idag fikade med Isabelle, så fick jag veta att "tio i tre" direkt översatt från tyska skulle bli "fem över kvart i tre". När jag skulle hjälpa Hannes med uttal på svenska siffror, så förstod varken han eller övriga österrikare runt bordet vad "sch"-ljudet i "sju" var för något. Dom hade aldrig hört på maken och ramlade nästan av stolen när jag utvecklade det till "sju sjösjuka sjömän".
Vi pratade också om vilka nationella kändisar som vi inte förut insett varit universella. Österrikarna var förvånade över att alla verkar veta vem Josef Fritzl är. Hannes hjälpte mig och sa att nästan alla som han känner hemifrån vet vem Andreas Fredriksson är... Och Panic! of the disco, förstås.
... va?
Diana och jag lär känna varandra
Smakprov från första Diana-rullen. Har fotat i stort sett allt som kom i min väg och det här är resultatet. Sådär om jag får säga det själv. Men kameran har potential och nu har jag förstått lite närmre vad som fungerar och vad som inte fungerar lika bra. Half frames var spännande. Nästa gång kör jag kvadratiskt med red scale-film. Snubben på Target gav mig bara fem bilder först, för resten tyckte han inte "var lönt" att framkalla. Jag bad honom vänligt att framkalla resten medan jag tog en sväng i butiken. Annars hade jag ju inte haft något att analysera utifrån. "There is something terribly wrong with your camera" sa han och jag förklarade att det är en leksakskamera och att det inte gör någonting att det finns ljusläckor lite här och där. Att det nästan är en bonus. Han skakade på huvudet och gav mig mina bilder.
Synd att det här blev en så förbannat överexponerad bild. Tyckte om att se the Star Sprangled Banner on a bed of dandelions. Vad kul jag ska ha med dubbelexponeringar i framtiden.
Jag och Diana
Anser att jag just nu måste vara den mest nöjda mänskan på jorden. Eller åtminstone i Minneapolis. Eller iallafall i det här huset. Ja, jag vill väl mest få sagt att jag är förbannat nöjd ikväll.
Idag, strosande genom Urban Outfitters på MoA, hittar jag helt otippat: En Diana Mini. En leksakskamera som kan ta riktigt kul bilder. Dom ska annars vara svåra att få tag på (enligt expediten). Köpte den på studs, tillsammans med tre olika sorters filmrullar: Black and White, Fine Color och Redscale Negative. Längesen jag fotade med film, vilket kan ha resulterat i en halvt förstörd första rulle. Det får tiden utvisa. Ungefär 30 minuters tid innan det utvisas. Den framkallas just nu på Target 5 min härifrån!
Se så hon gnistrar! Här ska det dubbelexponeras och vinjetteras!
step-step rock step, step-step rock step
Igår blev jag klar med första bilderna till mitt assigment, jag började göra mitt Placement Test på MCTC, jag fick reda på halva sanningen om varför min arm har låst sig och efter en långdusch kände jag mig som en bättre människa.
Bättre blev det när kjolen och danseskorna kom på och jag och Corentin åkte till Famous Dave's för att lära oss swing dance.
Topp tre roligaste kvällar jag haft sen jag kom hit. Vi verkade ha lite svårare för taktkänslan än övriga, men så är det också svårt skratta och koncentrera sig på "step-step rock step, step-step rock step, SKATE POSITION" på samma gång. Att sedan avsluta kvällen genom att ta shortboarden och ett sexpack öl till Lake of the Isles; med diskussioner om nationaliteter, språkbarriärer och Sarkozy till midnatt... Avrundade helt perfekt.
Nästa gång kommer jag tidigare för BBQ och lite mer blues.
photography-kind-of-guys
Mark var rolig igår förresten. Såna lama försök att på något sätt rättfärdiga sig själv. Fick reda på att han är jägare. Brukar jaga rådjur. Fine. Lite senare bromsar han in för en liten fågelfan, med kommentaren: "Well, I don't like to kill lives. I'm not that kind of guy." "Except for deers?" "Er... Well, I don't like to kill animals accidentaly."
Eller när han pratade om att han är en "environmental-kind-of-guy". Han tycker inte om när folk bor i stora hus, tycker det är slöseri med energi att ha flera våningar, etc. "And that's why I...", kör upp på uppfarten, "...have an apartment!"
:)
Men som sagt, det var kul att fota med honom. 45 bast med exfru, så har han hittat en ny passion i livet. Och så passionerad han var. Nästa gång tar han mig till Minnetonka, så vi kan fota sailboat races.
Iallafall.
Var ute på fotorunda med Mark idag. Besök i Foshay Tower och inspiration från Mississippi River. Fick testa hans 70-200mm lens. Här är ett smakprov.
The story about the Wicked Witch
Förra veckan hittade jag en lapp från Noonie, som sa: "Neroli, Amanda! I've set out ant baits on stairs. Show girls what they look like!"
Det flög förbi en tanke som tyckte att det var konstigt att hon inte skrivit mitt namn, men jag greppade aldrig riktigt tag i den. Idag hittade jag en ny lapp. Den sa:
"Sara, India, Vivi! Please do not throw candy wrappers under couch!"
Vilken kärring hon är.
Author: Ms India Lacey
Den här berättelsen gav India utmärkelsen "most interesting language" i skolan:
"It was the night befor school. I was happy but sad. I was rede for the man to call that it was time to get on the plane."
"I thot the man in New York was beter at speeking. I cood just here him speeking! Me, and my opair Sara, and my /.../"
" /.../ litl sister Vivi hade to whate 2 and a haph howers for the plane! It was Sunday and I was floping jumping and bumping arawnd like crasey!"
"Finale the plane was rede. It fellt like forever to get on the plane becuse there was humuhges line."
"All of a saden it took off. Then I reelizd that there were no blincets on the plane! I wood not be abll to sleep very cumferterbul!
"Finale i fell asleep then WAM! The plane hit the grownd. Yes! I was jumping up and down I was so exitid that I almost /.../"
" /.../ hugd sumone ells. Then I sow Amanda. I ran to her then she took me, Vivi and Sara home. It felt good to be home. I ran up the /.../ "
" /.../ steres I went to the stude that is a plase where my family puts there favorite things there I saw my humulges bear (I got it when I was born.)"
"I hugd it and jumping up and down I shouted huray! Then I ran to my bed room I climd up the lader and I flopt on the bed. It was still cumfee."
Var bananen droppen, Noonie?
Idag bad min värdmamma mig att sortera flickornas vinterkläder, inför nästa vinter. La två par jackor, termobyxor och vantar i tre olika högar och satte lappar på för att visa vem dom ska komma att tillhöra. Tog tre minuter. Senare kommer min värdmamma igen och hyllar mig för att ha gjort ett "superior job". När hon under middagen skulle prata om det bästa med sin dag, så var det att hon "realized that Sara is actually capable of, and good at, cleaning up and organizing". No problem, Neroli! ... Eller vänta, va? Har jag någonsin varit dålig på det?
Funderade på det ett tag, tills dess att jag började kolla på några gamla bilder från Ystad. Och kollade på golvet bredvid mig. Sen slutade jag fundera.
Ok, uterummet är inte så farligt som det ser ut. Vi byggde om. Fars jobbrum är så farligt som det ser ut. Tror min study kommer se exakt likadan ut om några år. Med några ögonmått och synvinklar färre.
Jag erkänner.
Jag har saknat min monkey.
Har varit inne på en fan page på Facebook som heter "Shit My Dad Says". Funderar på att skapa en som heter "Shit My Host Kids Say".
