Tänker aldrig aldrig aldrig mer ensam ta bussen hem såhär sent på kvällen. Jag tänker iallafall aldrig mer hoppa av på fel hållplats och tro att jag kan gå resten. Och jag tänker aldrig gå resten av biten på en gångväg med branta backar på båda sidor, under tunnlar och med sex stora män som går i bredd femtio meter framför. Som väntar tills jag har gått i tio minuter och stressat upp mig själv, för att sedan tvärt vända sig om och snabba på sina lufsiga steg i riktning mot mig. Fy fan. Vänder mig, springer i motsatt håll och träffar lyckligtvis på två stora killar som lovar att skydda mig och eskortera mig hem.